Kommer vi att hamna i en lågkonjunktur inom en snar framtid? Det är väl miljonfrågan som ingen tyvärr kan svara på, men det finns ju som alltid indikatorer som säger ett och annat om ekonomins välmående.

Vi kan ju börja med att definiera lågkonjunktur. Vissa menar att en ekonomi är i lågkonjunktur när det har varit en negativ BNP-tillväxt två kvartal i rad. För det första kvartalet sjönk Sveriges BNP med 0,8 procent och USA:s med 1,5 procent, vilket då innebär att om det andra kvartalet också blir negativt är båda länderna i en lågkonjunktur.

Men är det verkligen definitionen av en lågkonjunktur? För vissa ja, men inte för alla. Om vi i stället tittar på vad en lågkonjunktur innebär är nog alla överens: ekonomisk aktivitet sjunker, fler arbetslösa och den generella levnadsstandarden sjunker. Det är en dålig tid helt enkelt.

Men är vi på väg in i en sådan? Vi kan börja med argumenten för att vi är det:

– Stigande räntor, och därmed räntekostnader, minskar konsumtionen och investeringarna
– Inflationen gröper ur konsumenternas köpkraft och därav riskeras konsumtionen sjunka
– De stigande räntorna medför fall i tillgångspriser, som aktier (vem har inte märkt det) och även till viss del fastigheter
– Vi är pessimistiska helt enkelt

Men vad talar för att vi kan undvika en lågkonjunktur?
– Även om vi är pessimistiska och grämer oss över de högre priserna, samtidigt som våra reallöner sjunker, konsumerar vi fortfarande. Restaurangförsäljningen för det första kvartalet ökade jämfört med samma period 2019, innan pandemin.
– Den stigande räntan är fortfarande inte hög ur ett historiskt perspektiv
– Arbetsmarknaden är riktigt stark
– Centralbankerna arbetar för att tygla inflationen

Så hur kommer det här att sluta? Kommer centralbankerna, särskilt den amerikanska, att lyckas mjuklanda ekonomin efter de massiva penningpolitiska stimulanserna under pandemiåren? Det får vi se snart.