SBB fixade inte riktigt fredagsmyset, som jag skrev i mitt inlägg inför rapporten, men det var inte heller en total mardrömsläsning.

I jämförbart bestånd ökade både hyresintäkter och driftnetto, vilket är något som vd Ilija Batljan trycker mycket på i vd-ordet. Det är visserligen sant att det är en intressant faktor att titta på, men någonstans är det ändå totalen som i slutändan spelar roll enligt mig.

En dyster punkt är förvaltningsresultatet. Förutom räntekostnader är det också valutakursförluster för lån denominerade i euro som drar ned resultatet rejält. SBB:s snittränta ökade även och har successivt stigit i flera kvartal nu. När tar det stopp?

En annan dyster punkt är de räntebärande skulderna. De var 87.085 miljarder kronor för ett år sen och var vid det gångna kvartalets slut 83.560 miljarder. Det innebär att skulderna har minskat med blygsamma 4 procent på ett år, trots SBB:s hårda arbete med att försöka få ned dem. Jag misstänker att en inte obetydlig del av försäljningslikviderna går till ett svart hål vid namn räntekostnader.

Vid en anblick i kassaflödesanalysen skymtas däremot något positivt. Periodens kassaflöde var positivt på 830 miljoner kronor och detta trots att amorteringarna översteg upptagna lån. Investeringar i fastigheterna sjönk och jag tycker att det är rätt val att stoppa nya investeringar. Visserligen kan det leda till att fastigheter blir underinvesterade och att investeringarna således endast skjuts fram. Hyreshöjande investeringar är givetvis något man vill göra, men det är inte det högst prioriterade i det här läget.

Den avkastning som fås på investeringar kontra den implicita avkastningen genom amortering är intressant, då SBB skriver att avkastningen på de kvarvarande pågående investeringarna är hela 15,6 procent. Det är riktigt högt, men problemet är att såväl investeringarna som hyreshöjningarna tar tid innan de realiseras. Vad som räknats på är dessutom de kvarvarande investeringarna, alltså vad som är kvar att investera av totalen på projekten. Räknat på de totala investeringsramarna är avkastningen i stället runt 5 procent.

Fastighetsförsäljningar lär fortsätta och allt annat lika skulle jag helst se att de lågavkastande bostadsfastigheter säljs. Det är dock dessa fastigheter som sjunkit mest i värde för SBB och hur transaktionsmarknaden ser ut för dem är en annan fråga. Kanske är det så att marknadspriserna anses vara för låga.

Vid sidan av fastighetsförsäljningarna ska även SBB genomföra en företrädesemission av D-aktier på drygt 2,6 miljarder kronor. Det är nog få som missat att teckningskursen på 16 kronor är högre än börskursen på 15,5 kronor, vilket går tvärs emot sedvanliga villkor med kursrabatter. Om inte börskursen stiger över 16 kronor finns det alltså ingen anledning till att vara med i nyemissionen. Oavsett har några i styrelsen och Ilija Batljan tecknat i D-aktier för strax över 16 procent av företrädesemissionen, motsvarande 430 miljoner kronor.

Om börskursen stabiliserar sig över 16 kronor kan jag se att folk kommer teckna, men innan dess är det inte logiskt. (Jag kommer inte teckna, i alla fall inte som det ser ut nu).

Ja, det är alltid turbulent med SBB. Även om den här rapporten visade ett krossat förvaltningsresultat, fanns det också ljuspunkter som i kassaflödet. Det ska bli fortsatt spännande att se hur framtiden utspelar sig för SBB, även om man givetvis skulle föredra att ens SBB-aktier inte lyste illrött med nästan -60 procent.

Följ mig gärna på Twitter! Länk här