På tisdagskvällen fick vi veta att Balders kreditbetyg sänktes till skräpstatus, vilket på onsdagens sätter press på inte bara Balder utan även fastighetssektorn brett.


Ba1 är betyget som Moody’s nu gett Balder, vilket är det högsta betyget i det så kallade ”non-investment grade”-intervallet. Tidigare hade Balder betyget Baa3, den lägsta nivån i ”investment grade”-delen. Ibland kan ”non-investment grade” kallas skräpstatus för att det indikerar en lägre kvalité på det obligationsemitterande bolaget. Sänkningen lär leda till en större osäkerhet för obligationerna och investerare lär därmed vilja ha högre ränta för att kompenseras för det.


Varför sänktes Balders kreditbetyg då? Moody’s oroar sig över bolagets finansieringskostnader, föga förvånande. Balder har en stor del av sin skuld i rörlig ränta, enligt kreditvärderingsinstitutet. Enligt bokslutskommunikén består Balders räntebärande skulder till 57 procent av obligationer, vilket är högt och nu blivit en nackdel när refinansiering måste ske.


Moody’s inledde i oktober en utredning av Balders betyg som skulle kunna resulterat i en sänkning och Balder gjorde ett flertal åtgärder för att hindra en sådan. Styrelsen införde ett nytt skuldsättningsmål, där nettoskulden inte får överstiga 11x ebitda, och genomförde en riktad nyemission på 1,8 miljarder kronor. Uppenbarligen fick inte åtgärderna den fulla önskade effekten.


I ett försök till försvar säger Balder att Moody’s rapport innehåller faktamässiga brister, men de vill inte säga vilka. Hur kommer det sig att de inte vill säga ett enda faktafel? Att de inte vill säga exakt allt som var fel är väl något förståeligt, men ett eller ett par exempel kan väl åtminstone ges. Nu har Balder inget samarbete med Moody’s längre och vill därmed inte samarbeta med kreditvärderaren för att korrigera felen, men samtidigt tycker jag att aktieägarna förtjänar att veta. Särskilt eftersom arbetet för att förhindra en kreditsänkning ledde till en utspädning av deras ägande.