Jag läste ingressen till Dagens Industris granskning av Aktiespararna, där tidningen hävdar att Aktiespararnas uppdragsanalyser snabbt kan göra en fattig.


En uppdragsanalys är när ett bolag betalar ett analyshus för en analys och föga förvånande brukar analysen resultera i att analyshuset rekommenderar köp av bolagets aktie. I och med den ordentligt skeva företeelsen måste det ju därför vara lätt att se om analyshuset fått betalt för att analysera bolaget, kan man tycka.


Nix. Det är inte alltid lätt att se. Vissa skriver i analysen att det är en uppdragsanalys eller ”commissioned research”, medan andra inte skriver det alls. Den som är insatt lär sig efter ett tag vilka analyser som är betalda av bolag och vilka som inte är det, men innan man lärt sig är det faktiskt väldigt svårt att se.


Uppdragsanalyser är alltså en sämre variant än en ”vanlig” analys som bolaget inte betalar för. Att bolag har privata möten med analytiker osv är en annan femma, även om det också är skevt. Analysen är i vart fall oberoende från bolaget.


Om man går in djupare på varför uppdragsanalyser är sämre än vanliga, så kan det summeras med en fråga: Skulle ett bolag betala ett analyshus för en analys som mynnar ut i att investerare råds sälja bolagets aktie? Bolag skulle knappast vilja betala för det. Ett bolag vill få upp aktiekursen, inte ned.


Med detta menar jag inte att man ska strunta i uppdragsanalyserna, utan de är fortfarande en bra läsning bara för att utöka sin kunskap om bolaget. Jag läser exempelvis regelbundet Nordeas analyser av Cibus bara för att se hur de resonerar om bolaget, men jag gör alltid min egen analys för mina egna köp och försäljningar.


Så för att sammanfatta: Läs så många analyser du kan, men den viktigaste analysen är din egna.