Nu har Renewcell ansökt om konkurs efter vad som nästan kan beskrivas som ett haveri för försäljningen. Dessvärre är det nästan 15.000 som äger aktien bara på Avanza. En annan ägare är H&M, som faktiskt är den största ägaren med drygt en tiondel av Renewcellaktierna.
Renewcells affärsidé är (eller var kanske…) att återvinna gamla kläder till en ny sorts massa som sedan kan återanvändas. Aktien toppade runt 300 kronor, men senaste stängning var knappt över 5 kronor med ett börsvärde på dryga 200 miljoner kronor.
En betydande faktor till konkursen var att Renewcell sålde en majoritet av sin massa till en agent och erhöll 70 procent av försäljningspriset direkt och sedan resterande 30 procent när agenten sålt produkten vidare. Det var i det senare steget som det blev ett haveri, eftersom agenten inte fick så mycket sålt. Det verkar som att det helt enkelt inte fanns en efterfrågan för produkten. Renewcell försökte lösa detta genom att utbilda folk i värdekedjan för att öka förståelsen för produkten, men uppenbarligen misslyckades det. Agenten var till för att korta ned leveranstiderna till Asien.
Att få modeindustrin och snabbmodet i synnerhet cirkulärt är ett nobelt uppdrag och den som löser det utan att behöva få klädjättarna att ge upp lönsamhet kommer garanterat bli rik, men Renewcell var tydligen inte rätt bolag för det. Vad som krävs för att lyckas är en bra fråga. Kanske hade Renewcell rätt produkt, men dessvärre fel implementering. I så fall kan jag tycka att det borde ha kommit någon som räddat bolaget, antingen genom lån eller genom ett regelrätt uppköp. Kanske var H&M:s corner (dvs 10-procentiga ägande som kan stoppa ett bud från att nå den viktiga 90-procentsnivån) något som faktiskt var negativt för bolaget. Renewcell ska ha fört finansieringsdiskussioner med sina större ägare, långivare och andra investerare, utan framgångar.
Apropå H&M äger de som skrivet en tiondel av Renewcell. Resulterar konkursen således i en smäll för H&M:s finanser? Nix, det blir det inte. H&M redovisar sitt innehav i Renewcell till verkligt värde, innebärande att H&M värderar Renewcell baserat på Renewcells börskurs. På så sätt har H&M kontinuerligt värderat ned innehavet i Renewcell (i praktiken vid delårsrapport av H&M) och därmed har den absolut största delen av smällen redan tagits. Det illustrerar skillnaden gentemot hur vissa fastighetsbolag värderar sina innehav i sektorkollegorna, då dessa i stället redovisar sitt ägande till inköpspris, eller anskaffningsvärde som det heter på redovisningslingo. Det är alltså det pris som till exempel Balder köpte drygt 40 procent av norska Entra för under 2021, när kursen dessvärre stod avsevärt mycket högre än nu.
I Balders fall finns alltså en diskrepans mellan Entras bokförda värde i Balders böcker och Entras börsvärde på Oslobörsen på ett antal miljarder kronor. Balder tycker att Entras substansvärde (som är högre än börsvärdet) utgör lämplig grund för att behålla den befintliga värderingen och jag håller till viss del med. Börsen är svängig och att bolagets balansräkning ska gå upp och ned beroende på börssentiment kan ge en mindre rättvisande bild, men Entras aktie har halverats sedan 2021 och då torde det finnas ett nedskrivningsbehov. Särskilt eftersom det trots allt gått några år; inte några månader eller enstaka kvartal.
Slut på utsvävningen och tillbaka till H&M. I H&M:s böcker värderades Renewcell till 34 miljoner vid utgången av november. Det är alltså inget att bekymra sig över. Det är småpengar för H&M och dessutom inte kassaflödespåverkande. Desto större problem har Renewcell. De räntebärande skulder uppgår till 819 miljoner kronor jämfört med det egna kapitalet på knappt 800 miljoner. Det finns 103 miljoner kronor i likvida medel och ytterligare 126 miljoner som är spärrade på ett bankkonto på grund av finansieringsavtal. Trots en nyemission på 267 miljoner kronor är kassaflödet för januari-september negativt på 65 miljoner.
Nu har vi inte fått bokslutskommunikén än, men kanske ville agenten inte köpa än mer svårsåld massa alternativt betala mindre än 70 procent av försäljningspriset direkt. Eftersom Renewcell redan har negativa marginaler skulle det sannolikt ha blivit för tungt och de likvida medlen försvann kvickt parallellt med obefintlig finansieringsvilja hos såväl banker som investerare. Då krävs det en snabb förbättring i affärsmiljön, annars är konkurs den sista utvägen. Trots ett sannolikt hårt arbete av Renewcell-ledningen verkar det inte som att det första kunde infrias.