Volvo presenterade ett otroligt tredje kvartal finansiellt sett med en valutajusterad omsättningsökning på 9 procent och en förstärkt rörelsemarginal. För nästa år var däremot prognoserna inte lika muntra.


Rörelseresultatet steg hela 61 procent på grund av den ökade försäljningen och högre marginalen på 14,4 procent. Sett till det andra kvartalet försvagades dock marginalen från 15,4 procent.


Utöver det fortsatte orderingången ned, både i årstakt och jämfört med det andra kvartalet i år, för såväl lastbilarna som anläggningsmaskinerna. Innevarande års lastbilsprognos höjdes marginellt i Europa och Kina, men för 2024 väntas ett nedställ i Europa och Nordamerika. Totalmarknaderna i Kina och Indien väntas öka, men Volvos marknadsandel är å andra sidan lägre i dessa marknader.


I procent handlar det om ett tapp på 15 procent för Europas totalmarknad och 12 procent för Nordamerika. Under rapportkonferensen sade vd:n Martin Lundstedt att Volvo är förberedda på volymnedgången på grund av flexibiliteten i systemet.


Finanschefen Jan Ytterberg, som ska avgå, sade även att prognoserna fortfarande tyder på goda marknader och att Volvo borde tjäna bra pengar i dem. Kul att höra, men å andra sidan hittar man sällan en pessimistisk ledning.


Men eftersom marknaderna överlag pekar nedåt nu kan man ställa frågan om huruvida Volvo har nått toppen av cykeln. Argumentet förstärks av sjunkande orderingång, att orderböckerna öppnas upp efter en tid av restriktiv orderläggning och lägre marginaler. Oavsett är det inget jag är oroad över. Marknaderna är fortfarande på hälsosamma nivåer och Volvo har en stabil finansiell position.


För anläggningsmaskinerna var 2024-prognoserna splittrade med försämringar i Europa, Nordamerika och Asien exklusive Kina. För Sydamerika och Kina är i stället prognoserna för nästa år högre än innevarande års prognoser. Med högre betyder dock inte positivt. Prognosen för Kina är i år -40 till -30 procent och -10 till 0 procent nästa år.


I breda drag blev det som jag skrev i min inför rapport-text om inte lite bättre till och med. Jag såg en liten risk för att innevarande års prognos för anläggningsmaskiner i Kina skulle sänkas, vilket den inte gjorde. På lastbilssidan höjdes den i stället marginellt, likaså för Europamarknaden.


Kassaflödet tyngdes av ett ökat rörelsekapital och det fria kassaflödet var 6,6 miljarder, ned från 16 miljarder för ett år sen, i industriverksamheten. I Q2 var det fria kassaflödet 13,3 miljarder. Kassaflöden brukar vara volatila, men förhoppningsvis ser det bättre ut nästa kvartal. För niomånadersperioden har kassaflödet varit 26,1 miljarder.


Oavsett var nettokassaflödet positivt och nettokassan steg som resultat. Den ligger nu på 65,2 miljarder kronor för industriverksamheten, vilket motsvarar 32 kronor per aktie. Aktien stängde på 223 på torsdagen.


Resultatet per aktie hittills i år är 18,58 kronor och för 2022 betalades en utdelning på 14 kronor (varav hälften var extra). En oförändrad utdelning skulle således innebära en fin direktavkastning på 6,3 procent. Om Volvo höjer både ordinarie utdelning och extrautdelningen igen med 50 öre som förra året blir direktavkastningen 6,7 procent.


I år har nettokassan minskat från 73,9 miljarder till 65,2 miljarder och det är då inräknat utdelningen på 28,5 miljarder. Jag tycker således att det finns utrymme för åtminstone en oförändrad utdelning, men förväntar mig att det blir en höjning. Både vinsten och kassaflödet hanterar det.


Volvo är mitt näst största innehav och jag är nöjd med min position på över 19 procent av portföljen. Föga förvånande var det min största utdelare i år och det borde den bli nästa år också. På grund av den höga portföljandelen har jag inte köpt fler Volvoaktier på ett tag.