Gamingbolaget Embracer fortsätter sin omstrukturering och avyttrar verksamheter i ett försök att hantera kortsiktiga problem, men det känns som att avyttringarnas påverkan på det långsiktiga värdet tas upp betydligt mindre.
Embracer har avyttrat delar av Saber Interactive och meddelade häromdagen en försäljning av Gearbox. De båda verksamheterna har kommande och släppta titlar som ett Warhammer-spel och Borderlands-serien. Nu är min modesta gamingkarriär slut sedan ganska många år tillbaka, men det är ändå titlar som man känner igen.
Nettoskulden ska minska och kassaflödet förbättras, varför verksamheterna följaktligen avyttras. Det är en rävsax bolaget har satt sig i här, eftersom nettoskulden stigit för mycket efter den tidigare förvärvsräden samtidigt som den organiska amorteringsförmågan är rent sagt kass på grund av de svaga/obefintliga kassaflödena. För niomånadersperioden mellan april och december (brutet räkenskapsår) genererade bolaget ett kassaflöde från den löpande verksamheten på 6,1 miljarder kronor, medan kassaflödet från investeringar var negativa 8,2 miljarder kronor. Trots en 2-miljardersemission var nettokassaflödet -0,9 miljarder.
Parallellt med detta var bolagets nettoskuld 16,1 miljarder kronor och då är inte tilläggsköpeskillingar och dylikt inkluderade. Rörelseresultatet för niomånadersperioden var negativa 141 miljoner kronor, dock positiva 200 miljoner rullande tolv månader.
Embracer är således i en prekär situation, men är dessa stora tillgångsförsäljningar nödvändiga? Vid en anblick av förhandlingsläget är Embracer i den sämre sitsen och köparna lär inte vilja förvärva de halvbra verksamheterna. Här kan det dras liknelser till SBB; att fastighetsbolaget säljer sina finare tillgångar för att hantera sina skulder. Utan att vara särskilt insatt i Embracer får jag samma känsla här.
Har storägaren och vd:n Lars Wingefors gett vika för kvartalskapitalismen? Är tillgångsförsäljningar den enda verkliga lösningen? Bolaget har förvisso redan inlett en översyn av projekt för att avbryta olönsamma sådana, men kunde inte sådana åtgärder ha tagits ett eller flera steg längre? Att hela sämre presterande studios avyttras (sannolikt svårt att hitta köpare dock) alternativt läggs ned. Det skulle i alla fall lämna Embracer med sina högkvalitativa tillgångar kvar. Om jag var en aktieägare skulle jag föredra att gamingbolaget hade få (men större) högkvalitativa studios snarare än många mindre studios av sämre kvalité.
Givetvis måste någonting ändras på grund av skuldberget och den dåliga kassagenereringen, men min frågeställning är om Embracer och Lars Wingefors ser problemet och lösningarna från fel ände. De verkar se problemen och lösningarna utifrån och vill därav frigöra kapital genom tillgångsförsäljningar för att banta skulden, men jag skulle i alla fall vilja höra deras resonemang om varför de inte ser problemet inifrån. Med det menar jag att de fokuserar på att förbättra verksamheterna och på så sätt lösa problemen i stället för att sälja av tillgångarna. Självklart är det en lätt sak att säga, ”förbättra verksamheterna så går det bättre”, men jag undrar verkligen hur de interna diskussionerna går. En gissning är att marknaden är för otålig och pressar bolaget att agera fort, vilket går tvärsemot de omfattande och långsamma förbättringsarbeten jag halvt förespråkar om nu. Lars Wingefors innehar knappt 40 procent av rösterna, så han borde kunna stoppa vad som i hans mening verkar vara dåliga beslut på lång sikt. Hittills har han till synes inte kämpat emot sådana. Därav frågeställningen om han har gett vika för kvartalskapitalismen, snarare än att se det som några år med städning i företagsbygget.
I teorin är ett bolags värde bestämt av de framtida genererade kassaflödena diskonterat till ett nuvärde. Att sälja sina bättre tillgångar, höjer eller sänker det kassaflödena på kort respektive lång sikt? Enligt Embracer leder de två ovanstående avyttringarna till ett förbättrat kassaflöde, men frågan kan ställas ifall det visar att Embracer inte kan sköta dessa två verksamheter lönsamt och/eller att Lars Wingefors inte kan stå emot det externa trycket att agera. Och, återigen, är det en kort- eller långsiktig ansats som bolaget tagit?
Jag är som skrivet inte särskilt insatt i Embracer, även om jag har läst ett antal kvartalsrapporter och följer nyhetsflödena, och huruvida det faktumet påverkar samtliga av det ovanstående får du som läsare avgöra. Oavsett tycker jag att allt kokar ned till en väldigt intressant frågeställning: Gör Embracer långsiktiga uppoffringar för att lösa kortsiktiga problem, eller gör Embracer kortsiktiga uppoffringar för att garantera ett långsiktigt värde?
Därmed är flummandet slut. Glad påsk!
Lars gör om och gör rätt.
Skulden har aldrig varit ett problem men att marknaden inte vill betala för den tillväxt Embracer investerat i blev ett problem och då är det bättre att sälja de tillgångar som marknaden inte betalar för och använda pengarna till att bygga vidare på det som var ursprungliga affärsidén att samla 130 små studios under ett tak och se till att de har det kapital de behöver för att förverkliga sina spel och fortsätta med att väcka liv i de närmare 500 Ipn man äger. Att diskutera kassaflödet på 9mån i ett bolag med lagerhållning på 7mdr och sin stora försäljning i dec är ren okunskap i hur fakturering funkar. Speciellt när en av Asmodees största släpp inom TCG ligger i Q4 och allt som ska säljas ligger på lager. Saber och Gearbox behövde Embracer när de blev uppköpta och nu går alla vidare som starkare bolag och Embracer återgår till ursprungliga planen och nu finns det kassaflöden att växa de 130 studios man fortfarande har kvar. Som aktieägare i New Wave sedan 25år vet jag vad lite marknaden och analytiker förstår hur lager som inte går ut på datum fungerar och att har man inte varor på lager har du inget att sälja och behöver man kassaflödet så låter man bli att fylla på i den takt man säljer men det kostar tillväxt. FCF blir numera som minst 6,5mdr nästa år så numera behöver inte marknaden titta 4-5år framåt för att se cash rulla in.
I huvudsak är blogginlägget rätt ute, så även din kommentar J.Bite. Däremot underskattar ni båda vilket problem skuldbördan tillsist blev här. Det är ganska välkänt i marknaden vilken bank som fick kalla fötter och mer eller mindre tvingade fram försäljningarna.
Lars uttryckte i något svagt ögonblick ånger över att (motvilligt, sic!) ha skuldsatt bolaget så hårt, till synes också mot bättre vetande. Där blev jag rejält orolig. Sen undrar jag varför en så stor del av skulden lades i en enda bank…
Det, utifrån strategin, avvikande köpet av Asmodee gjordes till Covid-dopade multiplar. Med syfte att stärka gruppens kassaflöden. Så lär det också, efter lageroptimering, kunna bli – om än inte så fort som marknaden (o banke-n/rna) hade önskat/behövt.
Blankarna såg allt detta klarsynt och fick rätt, hatten av. Jag tvivlade ett tag på Lars förmåga att vända runt det han själv varit med att orsaka, vilket även marknaden till synes tappade förtroendet för också.
Men nu har ett par nödvändiga steg tagits med infriade löften om bot och bättring så kanske… även om forna ambitioner om tillväxt och konsolidering nu är ett minne blott.
Blir bolaget ett kassaflödes-case med organisk tillväxt? Eller ska Lars börja förvärvsfesten igen när det går? Tillåts han isf?
”Den som är satt i skuld är inte fri”.
Glad Påsk!
Jo det kan vara så att jag underskattar skuldbördan, men jag känner att det finns en tidsaspekt här också. Ska skuldbördan lösas på 1, 3 eller 5 år, exempelvis. Vad ger mest långsiktigt värde med tanke på det som krävs för att minska skulden?
Jag tycker onekligen att det är ett intressant case som man kan vrida och vända mycket på. För en del frågor kommer vi aldrig att få facit för heller. Hur det blir i framtiden, om Embracer börjar förvärva igen, eller om det blir ett kassaflödes-case är också väldigt intressant. Eller så blir bolaget uppköpt och Lars Wingefors slipper alla problem hans bolagsbygge medförde?
Vilken bank handlar det om? Någon av de svenska storbankerna?
Glad påsk!
Nja, håller inte riktigt med. Att ha en så stor skuld med (hittills) nästintill obefintliga kassaflöden är inte en bra cocktail. Niomånadersperioden inkluderar december (april-december). Jag förstår att ett helt kvartal utelämnas och spelsläppet inom Asmodee hade jag ingen aning om, men tyckte att det ändå illustrerar min poäng någorlunda väl. Att ha en massa små studios känns inte heller särskilt kostnadseffektivt? Och om de förvärvade bolagen går starkare ut från Embracerkoncernen, blir verkligen Embracer starkare då?
Sen låter FCF på 6,5 mdr kr lite väl högt? Det skulle innebära en FCF-marginal på över 17 procent från ett bolag som till synes kämpat med att uppvisa ett positivt sådant. Med en rörelsemarginal på en enstaka procent är det inte heller mycket av försäljningen som översätts till rörelsevinst.