Under veckan sålde jag i två omgångar mina aktier i SBB. Först efter sänkningen av kreditbetyget och sen efter den stoppade utdelningen.
SBB var likt för många andra en riktig kursrusare initialt. Jag tror att jag som mest var upp 80 procent på den och då hade den växt sig till nästan topp 5 i storlek i portföljen om jag minns rätt. Nu har jag däremot sålt aktierna (ägde bara B-aktier) med närmare 80 procent förlust.
När jag tänker efter så ljöd varningsklockorna regelbundet i SBB. Hög belåning och aggressiv förvärvstakt trots det, konstanta utspädningar på grund av förvärven och en lite väl färgstark vd. Konstant har löften inte uppfyllts och det förmodligen mest uppmärksammade påståendet är om den ökade utdelningen i 100 år. Nu blir det ingen utdelning alls för minst det här året. Sen allt med den floppade företrädesemissionen.
På sistone har det drällt in uppgifter om att SBB visste om kreditbetygssänkningen, men valde att inte meddela det, och även att en chef sålt aktier kort innan beskedet kom. Nu har också finanschefen sålt merparten av sina aktier.
Sänkningen av kreditbetyget känns lite som spiken i kistan, eftersom de ökade räntekostnaderna det medför kommer att slå hårt mot SBB som redan nu är under rejäl press. Den slopade utdelningen, eller ”senareläggning” som SBB skriver, är välbehövlig för SBB, även om vd Ilija Batljan sägs behöva den för att klara av sin egna belåning i ägarbolagen. Undra hur det kommer bli för honom, kommer vi se försäljningar snart?
Även om det givetvis svider att sälja med en så pass stor förlust, är det väldigt skönt att nu kunna betrakta händelseutvecklingen från sidlinjen. Förbered er för ett väldigt klichéfyllt påstående, men turerna kring SBB har resulterat i att jag lärt mig väldigt mycket.
Framöver måste jag bland annat göra en bättre analys och inte tro på alla lovord från bolaget, utan vara mycket mer kritisk. Vidare måste jag vara mer uppmärksam på när omvärldsförutsättningarna förändras, som när räntorna höjdes och Viceroys blankarkrigsföring (vilket ökade osäkerheten markant).
Sammanfattningsvis sålde jag alltså SBB på grund av flera orsaker som byggts upp med hjälp av varandra: ett trögrörligt skuldberg, rusande räntekostnader, kreditbetyget, slopade utdelningen, brutna löften, försäljningar av intäktsdrivande tillgångar och så vidare. De flesta har nog följt med tillräckligt för att förstå var jag kommer ifrån.
Utöver SBB sålde jag även Neobo, som också rasat men som var en spottstyver relativt portföljen. För likviderna av försäljningarna köpte jag Cibus (som jag bedömer vara ett säkrare kort än SBB, även om de inte gjort allt perfekt), Hexpol, Handelsbanken och Epiroc.
Hur har ni gjort med era SBB-aktier?